Från det här fältet skulle man kunna se

hur långt som helst.

Men inte idag.

Sånglärkor stångar ännu förgäves mot molnen.

Rummet verkar slutet.

Gräset dött.

En bit bort i universum dör en stjärna.

Fast egentligen hände det för tretusen år sedan.

Då var det här fältet havsbotten.

När molnen skingras

kan man se hur långt som helst.