Dina ord.
Ett hugg i mitt inre,
följt av en flodvåg
av tolkningar, diagnoser och omdömen.

Jag: Jagsvag. Till last. Neurotisk. Sjuk. Nolla. Etc.

Du: Elak. Känslokall. Hänsynslös. Sjuk. Nolla. Etc.

I själva verket är obehaget
ett resultat
av bristande kontakt,
behov som inte mötts
och fellästa känslor.

Sorgen över att inte nå fram,
att inte lyckas vara tydlig,
att överväldigas
bli stum
och tro att det är för sent
är inget nöje,
men ändå lättare att bära
än bitterheten
över att inte bli hörd.

Även när du säger rakt ut
att jag är misslyckad
säger det mer om
vad som är viktigt för dig
än om det som betyder något för mig.

Det gör fortfarande ont,
därför att jag tycker om och har behov av
att bidra till andras välbefinnande
och att bemötas med respekt.

Hur illa jag än verkar passa in.