Jag passerar vägen förbi ishallen
Klockan är snart fem, rödflammig skymning
En ensam moped muttrar förbi
En namnlös med nedfälld hjälm
Man hör ut hur de namnlösa
dunkar nävarna mot ishallens bänkar
Förmodligen en match
jag tänker tyst att det är en forntida offerrit

Vrålen tystnar,
tegelanstalten med asfaltsplanen
försvinner sakta
Luften är hård och likgiltig
Kastanjerna ännu nakna
Ingen plats för en poet.