lilla fågel, dina vingar så sköra
går sönder i måsarnas vårskrik
även i villaområdet märks
havets brutalitet – och bävern
som bryter ned och bygger upp
lilla fågel, hur vågar du stanna?
varför är du inte rädd?
måsarna kastar sig över
allting inom räckhåll
och bävern är som människan
och människan är inte snäll

människan ska skydda den här ån
det har man bestämt
diskuterat och klubbat för Klart Slut
biologisk mångfald Viktiga Grejer
men vad gör man med bäverns tänder
ska man såga ned dem, makulera dem?

för bävern bygger och det blir stopp i ån
och några fiskbarn blir det inte
aspen dör ut och ekosystemet går i bitar och ingen mat
till dig, lilla fågel
bara bollar hängda i äppelträn
människobollar från människofabriker
och det vill du
inte ha, lilla fågel jag förstår dig
en dag såg du allt
du
såg
allt
och sen ville du bara dö
eller att människan döden skulle dö
den blodigaste av alla blodiga
dödar

hur skulle du kunna tänka
på något annat sätt
efter allt du sett
efter allt!

lilla fågel, jag ser dig från terrassen
du värmer dig i solen
det har varit en lång kall vinter
en hungrig vinter
det har varit ett långt kallt liv
du har hungrat frid
du hungrar

lilla fågel, du har sett många
liv passera
du har sett dom dö
du har sett människan leva och alla andra
dö för människan och
etablissemanget skanderar:
högst i näringskedjan är vi!
men lilla
fågel, du sjunger:
varje barn jag fött
stals ifrån mig
varje dröm jag kunnat ha
brann om kvällen
vad har jag kvar
att leva
eller dö för?

outtröttligt ser du på mig
genom blanka horhinnor
du ser och ser och ser
jag sjunker nedåt i fällstolen
jag är täckt av damm och skam
jag är täckt av en slemmig seg hinna
täckt av
dina
vänners blod

men lilla fågel
jag är
din vän, ju!
om du var i en bur
skulle jag släppa dig fri
om du låg under kniven
skulle jag ta dig i min famn –

om du var min –

skulle jag låta dig vara din –

men lilla fågel
deras ondska är min
deras ansvar här hos mig
så låt mig sjunga med dig
låt mig sitta här i vårsolen och säga:
din sida är min!
skriva tills omvärlden förstår vad
som återstår
innan det där som kallas gud
vill känna vid oss igen

vad är naturen
vad är människan och rovdjuren
annat än grymhet?

vad är gud
annat än en ursäkt
något att skylla allting på –

en förlåtelse att få –

men du, lilla fågel
har ingen illa gjort
du sitter på din gren och äter frön
och försöker låta bli
att bli skjuten
det gör du hela dagarna – blir inte skjuten
tills
en dag
en dag, lilla fågel, och vem ska sörja dig då?
vem ska gå på din begravning?
vem ska skriva till tidningen
och förfära sig över jägarvåldet?

lilla fågel, om ingen annan gör det
lovar jag
att det blir jag

och bävern tar jag med mig
och måsen och aspen
och tillsammans sjunger vi vår sång
om djuren som dog
om människan som outtröttligt log