Hon bet huvudet av skammen
ur den blodiga sargade halsen
reste sig ett varghuvud

Alfahonan kröp fram
ur den kuvade kvinnans kropp
förlöst ut ur krystakutens
komprimerade space
vässade hon klorna
på kvinnomordbrännarens skrev

ylade rätt in i centrum av
sitt eget värde

puls pumpar i takt
med jordens hjärtslag
månen är i tilltagande
känsla och kropp flödar
med tanken på frihet
urkraftens moder
ger mod