De våta orden fastnar under barnens fötter
de leker lekar med drakägg och blåstång
de leker lekar med tavelramar som den enda gränsen
mellan hem och havet
de sjunger fram sina meningar
som om de aldrig upplevt
hur en sommar går och lägger sig.
Har de aldrig upplevt hur en sommar går och lägger sig
Hur den med kompostsmak i munnen
och somnar in för evigt?
Det var en rysk poet som kom simmande med bokstäverna till deras ö
I en påse i en ficka under huden
höll han händerna varma,

Med dem sina ord

Och på gator vände folk sig om
De kallade honom Mannen med Handen fast vid Bröstet,
Fastenjaärvii.
Men vindarna blåser bakifrån på öar
På öar blåser vindar
under fotsulor
över pannor
mellan ryggkotor och glipor i golv
Och Mannen med Handen fast vid Bröstet
tappade sin hand till vinden

Med dem sina ord

Han sprang bakom östanvinden
Han jagade efter kvällsbrisen
Men orden föll som lönnlöv lätt på varje man och kvinna
Och Mannen med Handen fast vid Bröstet
Sträckte ut sina armar över landet

Med dem sina ord

Och barnen tog dem till sig
De stod på stränder utan att veta hur en sommar går och lägger sig
Hur kan de inte veta hur en sommar går och lägger sig?
Och tog de orden till sig
De la dem i i sina smutsiga fickor
med händerna fast vid brösten
De byggde sandslott av dem och flög med orden som drakar i vinden
Utan en aning om
Den ryske poeten
Utan en aning om
Hur en sommar går till vila.

En rysk poet släppte handen från sitt bröst

Med den sina ord

och gav ett folk
ett språk.