Det blåser ljumma vindar, det blir mörkare och
mörkare på himlen Molnen tornar upp sig, det
mullrar lite grann, men det är långt borta ännu,
jag sitter ute en stund till och njuter av den sköna
kvällen. Det har varit varmt och kvavt hela dagen,
så lite regn och kanske åska, kommer att rensa
luften. Men jag vill inte ha det till natten. Så kom
då regnet, ett riktigt störtregn, så kom den första
blixten. Jag plockade ihop efter mig det jag tagit
ut, så gick jag in. Det blev mörkt, närmare och
hördes det mullra. Tidigare hade jag dragit ur alla
kontakter, så jag kände mig lugn. En rabarberkräm
fanns färdig att äta. Jag tände två ljus, dukade fram
på köksbordet, Hade det inte åskat, vet jag att jag
hamnat framför TV:n med min tallrik med kräm och
min hårda smörgås från Leksands bröd. Lugnt och
stilla satt jag vid mitt köksbröd, åt min mat, såg in
i ljusets låga. Det var första gången på många år
som jag inte kände rädsla för ovädret som drog
förbi, och varade i flera timmar. Jag kände mig
trygg där jag satt, och väntade på att ovädret
skulle vara över.




anits 31 maj 2010