så vandrar jag in i planeters sfär
fylld av längtanssvarande vilja till åskådligskapande livsföring

detta är att sätta sig i sin hand
tillåta handen segla
segla utan åror
utan årtull

tulla
tulla
lull
i vaken

årtull; ser inom årtullen av silver
stämgaffel

utan åror
utan årtull
färden är allaredan stämd av viljandesvar

stämma
stämd
stämmare

stämgaffel är stjärndiadem högt upp i himlapällen

segla
segla utan åror utan årtull
utan roder

ty rodret är det åskådliggjorda

följa
följa med
livet

vandra i tillit
vandra i inrevetande av ditt inres nuyttreledning

det finns så många intryck
skulle kunna benämna dem störande
men
är de verkligen störande
eller
är de väckande
väckande ur din slummer

vandra in i bilden av en gata
en gata i en stad, där är hus, trottoarer,
människor forsar fram
otyglade, tyglade, alla på väg i endera riktning
där är fönster , hissar, dörrar
gnistrar, sken, kastarljus
där är cyklar, bilar, bussar, tåg
avgaser
överallt ljud.

detta är en böljande ljudmassa fylld med vad.

denna gata är du
du är en stad.
hur skall du veta stadens namn
hur skall du veta stadens liv, stadens puls
du måste helt enkelt stiga ur myllret för att se
du måste inför varje möte mer eller mindre stiga ur.
du frågar: varför, skall jag då överge mig.
är detta ett övergivande, det kan kännas så för allt det vilket bebor staden,
sovstaden
specifikt illusionerna
illusionerna, avgaserna vilka trycker sig mot marken, sjunker in i väggarna till slut tror du att dessa är du. illusionerna gör allt detta för fortlevande genom dig, genom sovstaden.
du måste stiga ur för att kunna se in i ögon samt ta i hand, fråga efter namn samt önskemål.
är önskemålet, föranleder önskemålet skratt eller gråt, vad upplever du inför önskemålet, är önskemålet lyft eller sänk, celebrera eller kanonad.
det är att hälsa, fråga, konfrontera, urskilja, veta samt leva i acceptans.
dyker en nedvärderingstanke/negation upp en svallvågskänsla upp exempelvis ilska, irritation, skrattfrossa egentligen en okontrollerad känsla, låt då vågen strömma, passera, se den.
se den, kämpa ej emot, säg: jaha är du här igen
skölj den i ljusglädje
skölj den i ljusglädje var gång detta sker, då sker vackra ting; den okontrollerade känslan blir själskänsla blir upplevelse, upplevande
det vilket ges ljus stiger fram samt visar sin sanna gestalt
det vilket ger ljus stiger fram och är inte skrämmande, ofta blir detta väsen en medhjälpare till liv, till livssannhet. genom att det gives ljus har det inte övertaget längre, du hittar hem.

därför bilden av staden, du måste – du måste inte ty det är en fråga om fri vilja/inrevilja fri – bli , trafikdirigerare med vare sig grönt eller rött ljus. du är den där polisen i ”mörkkostym” med vita händer och visselpipa i mun. vad erfordras för att visslablåsa, det erfordras andning och yttermera är att visselpipan sitter i en vacker silverkedja från bröstficka till mun till andning
det är en vacker förenandecirkel.