Det här är inget vanligt klapp och klopp -
det är en skir musik, som stiger
som en klang ur himmelskt spröda sfärer,
en sång ur änglaskarornas mystärer,
som gör att hjärtat darrar till och viger
sig vilt åt högre ting än klapp och klopp.

Nej, det är inte typiskt klapp och klopp -
det klingar över Stockholms blåa vatten,
och örat söker dessa skimmertoner
långt över vanligt folks musikfasoner.
Och kronor vaggar milt i blomrabatten
i takt med icke-vanligt klapp och klopp.

Dock ser man inte silvrets klapp och klopp -
det håller sig dessvärre nära jorden,
och man får krypa för att se dess glanser;
man bara anar silvrets glättiga nyanser.
Förborgad är då denna lyster vorden,
långt bortom vanligt klapp och klopp.