Molnen flydde himmelen
målandes strimmor
likt någons dagdrömmar
i silkeslakan

Vandrandes längs soldränkta
gator, Mina skor sparkade grus
en storm av damm
med oss i mitten

utan oss,
levde staden sitt eget liv.

Din blick mot marken
som om du försökte stirra dig mätt
på asfalt.
Min axel snuddade din,
Likt en reflex,
satte du händerna i fickorna
grävde efter något
kanske efter orden
du aldrig lyckats finna.

Vinden dånade runt mitt huvud.
vattnade mina ögon,
eller, det var vad jag skyllde på.

"du..."

din stämma knappt hörbar
men jag såg ordets rörelse
på dina torra läppar
Jag behövde inte höra resten..

Stirrade istället på pastellhimlen

Det här är säkert någon annans lyckligaste dag.