Jag ser det varje gång jag har min väg förbi
på min resa in mot stan

Så litet det ser ut idag, när jag var barn
kändes det högt och stort, berget, som
nog inte är något berg, utan bara en
upphöjd liten kulle

Men jag minns platsen, som ett högt och
stort berg, där jag trots min skräck för höjder
satt och dinglade med mina benen

Jag minns att jag tyckte om att sitta där

Varför?

Det vet jag inte inte och minns det gör
jag inte heller

Kanske för att jag tordes göra det, som
ingen annan vågade göra




anits 4 juni 2010