Gunnar Ekelöf deklarerar i sin "Dedikation"(1934):

"Med kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.
Med tillgivenhet till den och den, till det och det, till en oorganiserad godhet.
Med likgiltighet till ingen.
Med ironisk avund till en ironisk evighet, till tinget i sig och
en oförstörbar materia
Med hat till den förkrossande allmänna dumheten, till staten
och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.
För att skända den falska oskulden, för att skövla de vackra fasaderna, för att tvinga renligheten se sin smuts
och förnuftet att inse sitt vanvett, för att vitmena grifterna, för att utplåna skrifterna.
På ruttnande högar av akantusblad skall själarna falla i sanningens våld och kropparna brinna av kärlekens eld då den tiden kommer en gång
Då den tiden kommer skall vi få kraft att leva varandras liv och rätt att leva vårt eget.

Ekelöf var anarkist, och enligt hans vän Olof Lagecrantz:

"Hans program är i grunden detsamma som Marcel Prousts och James Joyces. Det är det elementärt mänskliga som förenar människorna på jorden. Idéerna, politiken och religionerna skiljer dem åt och föder hat och våld."

Denna ansvarslösa politiska hållning(som för övrigt delas av nutida poetbrodern Bruno K Öijer) hindrade inte Gunnar från att skriva stor poesi!