funderar ofta, inte funderar det är mer upplevande av denna tomhet vilken är en skörhet
naturligtvis är det en skörhet, ty det är upphörandet av det personliga
det är att verkligen strömma in i det upplöstas gränsverifierades tillstånd, ett verifierande av gränsers upphörande.
där i denna tomhet existerar ej fult, fel
smärta är en del av verkligheten vilken ej äter upp väsendet
ty då smärtan andas slutes samtliga hjärtljus om
detta är en nonexistens vilken är mer existens än existensen
denna nonexistens är urkällan

lever starkt med bilden av taga emot och giva
även symboliken
på ett sätt med min mänskliga tanke upplever jag detta märkligt
samtidigt ser jag djupgrunden
i begynnelsen tog vi emot givandets gåva
vi gavs skapelsen
vi gavs värnandets gest
vi gavs ej skapelsen till förstörelse
vi gavs skapelsen för att förmås uppleva intigheten
just tomheten
ty där existerar ej jämförelse
avunden
svart sjuka
nedlåtanden

där sökes icke efter fel därför uttalas aldrig skrives aldrig negativ kritik
negationer är helt andra väsen
vilka stiger fram i kvantfysiken
anklagelser uttalas aldrig skrives aldrig
anklagelser är mer anföranden i bemärkelsen berättarljus
det går ej att anklaga där det inre väsendet, hjärtat talartänker

i begynnelsen tog vi emot givandets gåva
vi gavs skapelsen
vi gavs värnandets gest
vi gavs ej skapelsen till förstörelse
vi gavs skapelsen för att förmås uppleva intigheten
just tomheten
där är allt samtalande
visst kan jag tänka fram bilden av ett djur, men är det då djuret jag avtecknar eller min tanke
sluter jag ögonen och lyssnar kanske djuret stiger fram
visar mig sitt gestspråk sitt gestaltspråk
det språk vilket av formens andar gav djuret mig allt dess gestaltspråk
dess kropp

vi gavs skapelsen för att förmås uppleva kärlekens kraft
kärlekens kraft gav oss skapelsen gav oss liv för att uppleva enskildhetens kroppsverkan
för att uppleva skapelsens flödande källsprång
livets verkliga verklighet

denna morgon följde jag molnen
seglande grå moln
i min värld skimrande moln
såg gestaltspråken
såg skönheten

upplevde markens törst
såg molnen
såg korgar
sjöar
flätade korgar med vattendrömmar
solstrålar rörde vid
tindrande vakensvar
regn strilade
mellan fingrar
korgen kan vara så mycket
flätade fingrar är vackra
regn
regnbågskristaller

så for ord genom
molnsvävare har så mycket mer att förtälja

såg molnen
molnseglare
nu molnsvävare
vad är en svävande rörelse
är denna opålitlig – nej, det kan den ej vara i ett rent hjärta
vad är svävande
är det en drömmare – en dagdrömmare
ofta sedd i negation; ej verklighetsförankrad
ser molnsvävare
hur de mjukt omfamnar
eller bäddar in trädkronor
upplever hur mitt väsen höljs av moln
och visst har molnsvävare mycket att förtälja
de nuddar snuddar vid stjärnor
så gör och vi

ja
jag lever mycket med givandets
emottagandets/taga emots gest

ser hur tankar ställer till det
hur tankar gör begrepp
gör
begrepp

gör i bemärkelsen tillverkar
det är begreppsvärldar vilka förirrar vilka är kaotiseringar
utbrister; det är den befängda människan

begrepp
greppa be
greppa bönen
böneljuset
be om grepp att med hjärta inse
insiktsfullt inse

be fängda
ser en fängslad varelse
ser det fångade hjärtats eftersökande av friandning

skriver be om fägnad
fägnad i bemärkelsen behag
var behagfull
behagfylld

låt begrepp andas behag

ser hur alltet
skapelsen väver
väver undersköna mönster
alla trådar skapar skönhet
en oändlig tillsammansväv, så varför alla dessa bilder av giva samt taga
dessa gester visar existensens hela tillblivelse
då de är i flödande otankes klarhet
då de strömmar ur hjärtat
personligen
ja verkligen: personligen avser jag söka skala av mig allt inlärt beteende, vilken gjort min personlighet, vilken jag ej bett om
var och en människa är individ
är positiv

är fägnad
är fägring

visst är det så att molnsvävare har så mycket mer att förtälja
de är fläkten av sant liv
de är

hjärtorden

dit har vi möjlighet att vandra
i det vilket nu
nu sker