Minnesfragment: Återkommande,
i ryckiga, episodiska bilder
Som om någon låtit projektorn stå på,
tills filmremsan trasats sönder
Det blinkar i korridorens rader av lysrör
Ett iskallt, blåaktigt ljus, som skär genom kroppen
Likt en räfsa delar trägårdsjorden,
svetten rinner längst kvinnas panna
Det är omväxlande varmt, omväxlande kallt, svetten rinner
Något brinner, något brinner i filmrullen
Projektorn stannar, ögat ser och allt är åter mörkt.

Vart leder denna lutande gång, mot underjorden?
Inget har talat om det för mig, jag är en av de många
En av de många som blinda trevar sig fram
på denna väldiga färd nedåt
Kanske leds vi tillbaka, till alltings utgångspunkt
Vissa hävdar, det samma som alltings slut
En gammal, senig hand kramar min
Han är en av de många som färdas med mig
Från det ena riket till de andra
Nu stannar vi för rast, står i tysthet
Hör så återgen slussar som öppnas,
golven som skakar
Best att röra sig igen.

Vart har de tagit oss
Till Neptunus, till Neptunus
Till den svävande havsgudens tempel
Vi sjönk bedjande ned i de rykande vattenångor
Som omhöljde den ouppnåeliges fötter


Han simmar genom ett flytande mörker
I kristalliserade ljusreflexer träder vattenytan fram
Ett moln av stjärnstoft, likt rykande vattenånga
Omsluter den självlysande figuren
Den sparkar mot hinnans väggar av neonrött ljus
Simtag i mörker
I rummet före och efter existensen,
i det obestämda vakuumet
Mellan alltet och intet, mellan rymd och vatten.