Det gör ont, hjärtat värker
av sorg, förtvivlan och hopplöshet

Jag går ut tar mina vandringsstavar
går för att glömma

Jag går efter stigen, där jag vet
att jag får vara ensam

Ensam med mina tankar
mitt svårmod

Jag önskar att också jag var välkommen
nu känner jag mig utanför, som så ofta
förr

Men jag känner och vet, att det är bäst
för mig, att jag håller mig borta

Jag kan komma en dag, när du inte är
hemma, tankarna är många, dom kommer
och dom går

Jag känner mig vilse men efter en stund
upptäcker jag, det är kanske inte mig det
gäller

Du kanske är avundsjuk, när du ser
att jag klarar mig själv, ber inte om
hjälp förrän jag absolut måste

Jag börjar ana, tro och förstå, att jag
också har ett värde, inte i dina ögon
men det finns dom som uppskattar mig
för den jag är



anits 14 juni 2010