Blodet stelnar som leverfläckar
på din porslinslena hud
Jag böjer mig över dig
och kysser ditt namn farväl
Liksom en ömhetsbetygelse
stänger jag dina läppar
De ropar inte längre mitt namn
bara stumhet
Din kyla övergår i mig
och lägger mitt hjärta i ruiner

Min vilja är för svag
för att släppa din hand
Mina ögon söker inte dina,
de ser bara din skönhet
Jag lägger mig intill dig igen
för jag vill dela din rörelse
Jag kommer, min älskade,
låt oss stillna tillsammans
Låt knivens renhet
förena vårt blod

Våra händer omfamnar varandra
som ett ärligt handslag
Evighetens klara ljus
sprider sig långsamt i vår blick
Våra läppar möts försiktigt
i en het dödskyss

Våra kroppar förenas,
våra namn suddas ut i varandra
I ett sista endetag
rinner kraften ur mig
Mitt sista hjärtslag
faller mot ditt på golvet

Nu är vi tillsammans
i evighet och enighet