I'm loosing it.
Det går inte att översätta. Betyder inte samma sak då...

Jag känner inte kylan från det öppna fönstret, jag stänger det för att inte släppa in snön, det blir så blött då.

Men jag har aldrig kännt kylan.

I somras gick jag med långärmade tröjor och byxor hela dagarna. Även när det var 28 grader. Masocist? Nej, jag har bara aldrig kännt värmen heller.

Och så har jag mina ärr att gömma.

Tro aldrig att jag skäms över dem. Men jag vet att ingen skulle förstå.

Så många ärr kan väl ingen ha överlevt?

För att komma tillbaka till början, det är värre nu.
När jag ser mig runt i rummet och blicken stannar på snöhögen nedanför det stängda fönstret, snöhögen med mina fotspår i, förstår jag att rummet måste vara lika kallt som utomhus, eller kallare.
Men jag känner ändå inte kylan.

Vad har hänt mig?