Jag cyklade under nattid
genom staden
På en parkering
stod en ensam bil
och jag kunde inte låta bli
att tänka på dig.
Hemkallad
blev jag av en tungt vajande
rytm
inom mig
som idogt försökte dräpa ovissheten
mot det röda teglet.
Hemkommen: genast
började jag bädda min säng,
släta
på gardiner,
vattna mina blommor
och
en prunkande rotlöshet.