det fanns stunder i livet då allt andades fridsstilla frid

hon vandrade med handen i en osynlighand

endast hon visste handens

fyllda gestalt

hon frågade mig huruvida min vilja var att se

se handens innebördsljus

hur svara till en sådan oändliggåva

vad svarade jag, hur svara till denna gåvofråga

vid hennes fråga uppfylldes mitt inre

av tusende ljus

det skira gryningsljuset

de spröda ljusklangerna

vilka drunknar av högljuden

vid hennes fråga upplevde

uppfylldes jag av det skira gryningsljuset

de spröda ljusklangerna

de vackra vilka alltid är hos mig i vackra stunder

ödmjukt bugade jag mig inför hennes fråga

våra pannor

snuddade vid varandra

våra huvuden

var strömmande bildhavs lemniskatadans

intet ord yttrades

varför yttra de sagda orden

detta var det osagdas sfär

upphöjd tystnad

vi var förenade i bildskapande samtal

hennes hand var min

min hand var hennes

så varmgod var handen vilken omslöt

en susandevind rörde vid kinden

vände ansiktet till vänster

möttes av

den vackraste visdomen

hennes ålder var ur ålder

hon var kropp ändå icke kroppslig

skulle jag söka beskriva ”konsistensen” blir det

vävd av spindeltrådars silkesljus

hyn skimrade tinderljusvatten

munnen rosenmild

ögon blåskimrande skiftande grönskimmer turkos

hav, alla hav är hennes ögon

alla vatten är hennes ögon

stundtals omslöt haven stränder

livet rördecirklade sig i ögonen

aldrig stilla

stundtals omslöt haven stränder

då var ögon bruna

alla jordens färger

hennes hår är långt

vit snö

gnistrande

tvenne cirklar viladerörde

fria runt hennes panna hjässa

hon bär en fotsida vit klädnad

så fylld är hon av kärlek

modershjärta

modershand

hennes milda stämma

en susandevind en fläkt omslöt med;

välsignansljus är jag

det fanns stunder i livet då allt andades fridsstilla frid

hon vandrade med handen i en osynlighand

endast hon visste handens

fyllda gestalt

så plägade hon vandra med handom

lyfte höger hand

en vinge

själen frågade mjukundrande berättade sin upplevelse

den vackra urålder bekräftade berättade

varje livs

varje tings

tingslivs

livstings

väsenvandring

det är en vackervandring vi vandrar

hon är vacker se

jordepärlans skimrandeljusandning

hör hennes milda hjärtstämma

den vilken du en gång

bad dig till i

längtansljus