som att prata självmord sa du och
jag sa sommar
en annan sommar

blåste på färgkombinationerna av sockret i din mjölk
inspekterade
tjugotalet födelsemärken på
dina händers baksida
för alla gånger
du lämnat mitt snedtaksrum

såg sängen golvet
plastgolv hatar plast hatar golv
som i den minsta av världar
svarta linjer
min värld är ju så jävla sårbar och

hon
hon som sa sofistikerat socialfall och
jag höll med

så jävla sårbar är världen
sedan vi fann den första gången
för alltid skulpturerad av våra kroppar
deras ord och

jag har satt bläck i huden
verklighet
på handleden försökt
försökt sökt verklighet
men
vem vet om jag ens går att ta på längre?

blåste gropar i din mjölk
utan färg
hål och tänkte
att det kanske är jag som är födelsemärkena
är sommaren
den här sommaren
men

det är när sakerna vi gör mellan cigaretterna och nätterna
när de tappar sin mening
när strukturen inte kan kännas igen vid namn
och

självmordet
som om skadan redan är skedd

det är då jag glömmer
att det bara är en annan konstgjord kärleksnovell och

jag vill ju bara ha sommar
en annan sommar