fönster

fläckade av händer

av fotspår

undrande söker jag läsa deras innehavs ordspillan

uggla

fladdermus

nattväktare

vaka över nattens människoljud

morgonskrattvingar

spiller pärlor

sköljer drömguld

prisma i fönster

regnbågsgivande händer

söker fylla rumslig kaskadandnings ljusvattenfall

fönster

fläckade av händer

av fotspår

undrande söker jag läsa deras innehavs ordspillan

ögonvredgan

blixtrar vitsvärdad

orange brinner lilja

hur verkningsbar är icke den mänskliga sanningen

må alruna växa ur blödande händers rop

denna sanning är en strykarvind

vilken saknar hem

är slagen ur hem

fördriven är dess vita rosenhänder

dess själ är vemodsfylld

fylld av vemod

av

lismtungas klyvna

ursanningen är

urkraft

är

strömmandeljusenergier

rosengården

utan taggar

utan klotänder

den verkningsbara sanningen

är en sanning vilken bär verkan

bär helandeverkan

sannhet

hur verkningsbar är icke den mänskliga sanningen

vad ser du

jag ser ett träd

ett förkolnat träd

kronan är borta

jag ser ett fantomträd

osaligandes förkolnade smärta

regn skola falla vid dess sista djupsuckan

av inresvars insikt

vattna dess rot

kronan skall åter synliggöras

så vacker har den aldrig vitblommat

i  ljusvingevinds solsmekan

jag ser ett förkolnat träd

kronan är borta

visst vet jag att rötterna är på djupet

ändå

är min upplevelse att detta

är en rest av trädet själv

det finns träd vilka blixten slagit ned i

anblicken av dem är kusliga

det träd jag ser har inte blixten slagit ned i

det är självantändan

hur verkningsbar är icke den mänskliga sanningen

så långt bort

så fjärran från ursanningen

från sannhet

en slaghand

en hand vilken slår i godtycke

slår i godtycke, sovande

sov ande

sov ande är den

förgiftad är dess brunn

jag hör regn andas

strömmar in i doftande salar

det är så att jag var natt skrudar mig i renande ljus

blottar hela mitt väsen

behöver ej skölja skuggljusmöten i källan

i natten kan jag vara

det osagda sagda helt utan nödvärn

där är min väg mina malda benknotor

där lägges ring av stjärnljus runt min hjässa

mina ögon stiger in i himmelsängder

 i älskad månsilverdal

jag behöver dem ej här

behöver ej deras skarpa blick

det enda jag behöver

är vingarnas svävandefrid

hudens sensibla andning

jag vandrar drömstilla

drömmer om de nakna ansiktenas möten

i gryningen andas vindar varsamt

vitt benmjöl dras samman

virvlar spiral med solvävan till kropp

hud lägges om

stjärnring vattna stegen

ur dagg stiga mina ögon

se här är din dag

i dagen bär jag alltid med mig

drömmer jag alltid om

de nakna ansiktenas möten