Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Börjar fästa mig vid min fiktiva lilla prinsessa.


Hon spelar shack med sin existens som insats

Framför en vägg av absolut Ingenting
sitter tragediernas prinsessa med stirrande blick
grönt glitter regnar
ur hennes frånvarande ögon
alltmedan hon flyttar sina marker i hjärtats sorgespel

Långsamt tuggar hon på fiktiv frenesi
maler sina emotioner mellan glänsande emalj
sjunker i halvtakt
i träsket av tomhet och leda
runt henne faller bomber, men hon ser ingenting

För i vår fagra flicka ruttnar själen bort till aska
all energi tog slut på landsväg "19 år"
darrande lyfter hon
en hand till sina jadeögon
hennes gestalt faller samman i ett moln av dimma och stoft

Hon tänker på alla drömmar hon en gång närde
då hon med leende iver såg mot horisonten och brann
den märg som drev
genom infernots alla kretsar
den glödande själ som nu falnar i brist på gasolin

Hon sväljer hårt och önskar sig Orken
som fick henne att dansa barfota på heta plåttak
som kastade henne
omkring keltiska stenstoder
i hennes hjärna var hela världen en spelplan

Och hennes frustrerade hjärta hamrar hårdare än någonsin
och darrande reser hon sig från magohnybordets spegelyta
slår sina händer
och knycker på sin stolta nacke
och i ett virrvarr av ilska går hon mot dörren

Hårda smällar av klackar mot stengolv
ögon som tåras av barens rökiga sfär
sammanbiten
och med ögon redo att döda
ökar hon takten i ett kugghjul av tvivel

Ty vår prinsessa har svurit vid alla sina lögner
att aldrig låta livet slå henne till fötter
och därför
slår hon vredgad upp dörren
och stormar ut ur sin apatis sotiga pub

Och kanske, kommer hon någonstans att falla...
...kanske kommer hon att dö på sina heta plåttak
spelplanens regler är hårdare än någonsin....
...och flickan är späd och senig
men i hjärtat har hon en pitbull med drägglande käftar....
...och de jävlarna ska aldrig fånga henne, som de fångat andra
till livets dova trummor ökar hon på stegen...
och springer hysteriskt från sin ledas fantom

För om hon måste dö, ska hon göra det i farten
och falla som en sten till stum, bränd jord
dödens frid ska hon få då hon flyttat sin sista mark
och lämnat sin utbrända själ i shackmatt.




Fri vers av Szpielmann
Läst 254 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-08-04 22:57



Bookmark and Share


  Anna*
Du skriver med ett driv och ett tempo som gör läsningen intressant och texten stark.
2010-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Szpielmann