Jag drömmer nu tror jag.
Jag ser i alla fall en sommaräng framför mig.
Inte ens en asfalterad yta i närheten.
Jag går barfota i gräset.
Jag känner hur grässtråna är fuktiga av dagg.
Hur de kittlar mina ömma fotsulor.
Det är en fin känsla att orka gå.
Att orka andas i tung sommarluft.
Och jag lever i min dröm.

Jag sätter mig tungt ner.
Situationen är bekväm.
Med en penna och ett pappersark i handen.
Inga krav på att vara närvarande.
Jag drömmer ju.
Och jag ser mina vänner omkring mig.
De har sina händer på min hud.
Och jag älskar i min dröm.

Inga svarta moln.
Fast jag drömmer ju.
Inte vakna, inte vakna, inte vakna.
Ett desperat mantra.
I min dröm.