Jag går åtta mil
på grusiga vägar
med vattenfyllda stövlar
med sulor av vass.

Jag ser på andra sidan
där åker bilar
på asfalterade vägar
och upplysta trottoarer.

Jag ser upp i himlen
där åker flygplan
som bakom lämnar spår
precis som jag.

Jag vänder mig om
och ser vad alla ser
ingenting.
ett stim av mörker
för vägen jag gått
är enkelriktad