Hennes svullna, röda ögon
krampen som skakade hennes kropp
jag minns att det var blod överallt över mina vita kakelplattor
som rann över hennes darrande ben

Jag minns den hysteriska gråten
och de slitande tjuten från lungorna
hur hon kröp ihop över toastolen
och hur vi höll varandras blodiga händer

och att vi just hade dödat ett barn

*

Ett snedsteg i artificiellt kärleksrus
som ledde till någonting bortom allt förstånd
vi satt mellan hyllorna
i bibliotekets skyddande sfär
hennes bikt, min förlåtelse
vår gemensamma skräck

Hur skulle en så ung och benig kropp
kunna föda ett skrikande barn?

*

Ett slumpmässigt kast med vår barnsliga tärning
krona eller klave
i livets lotteri

(behöver jag säga att du förlorade, lilla foster?)

ett kärleksbarn utan kärlek
gör bäst i att slippa bli ett barn

...
så jag kramade henne hårt när hon svalde pillret.

*

vi visste inte ens din pappas namn
så förlåt oss,
alla makter

*

Tiden har gått, och blodet slutat rinna
men jag kommer aldrig att glömma det där
hur rött det var på våra kläder, kroppar och samveten
och hur det blandades med våra skuldtyngda tårar
Och hur hårt hon höll i mina händer
och bet samman sina käkar i en panisk grimas
när hon sa,
" Emelie, jag är för alltid förlorad
jag har dödat och blött ut mitt eget barn"

*

Och än idag ser hon med sorg på leende barn
(fast vi visste, vet och står fast vid vad vi gjorde)
och ännu ber hon om förlåtelse mot himlen
för skulden kommer man tydligen aldrig ifrån

*

Så visst minns hon, lilla foster,
hon ångrar, saknar och blöder ännu
lider väl för alltid av sin barndoms dumma sinne
på sin egen platå i helvetets kretsar

(hon skriver "skuld" i sina dagböcker)

Och jag minns lukten av blod och ångest
och att vi låg på kaklet tills floden ebbat ut
och hur ett litet misstag kan förändra en flicka
och för åratal förstöra hennes liv

Och jag hoppas att du har det bra, lilla foster
att du, vart du än är, finner det vi aldrig kunde ge dig
och att du inte dömer oss för hårt

för vi var också endast barn
(i ett sterilt, vitkaklat badrum)
som grät tröstlösa spädbarnstårar
(i en pöl av skuldtyngt blod)

*

finns det avlatsbrev
som dövar samvetskval
över att med toxiner
ha dödat ett ofött barn?