Det skedde så plötsligt.
Förändringen.
Ena dagen var jag den vuxna, kloka.
(Nåja...)
Den som kunde förklara.
Den som visste allt.
(Nästan)
Den som lyssnades till.
Som hade mandat att ange riktning.


Men så en dag...
Är allt som ombytt.

Liten rar dotter blir själv mor.
Man själv blir mormor.

Och man ser att tiden gör som den vill.
Dotter, nu vuxen kvinna, mor.
Livet överväldigar.
Och det är underbart!

Nu kan jag bli den kloka, visa
gamla mormodern.
Som lyssnas till.
Den som vet hur man bäst tar sig upp
äppelträd som växer på grannens tomt.
Och hur man gör egen sockerdricka.
Hur man fixar vattenblåsor på tårna.
Och gräddar pannkakor.
Det är viktiga saker att veta om man
ska klara sig i livet.

Jag ser fram emot att få delge ännu en
generation lite av min ovärderliga
kunskap.

Kan man bli mer lycklig än så här?