ur havet reste sig två klippor

lade händerna

i varandras

båge lades om havsyta

klipporna sjönk

handihand

tillsamman ned in i hav

glömdes

havsströmmar andades

den ena salt den andra söt

saltströmmen seglade vida vandringar

sötströmmen stannade hemmavid

saltströmmen utforskade

återvände alltid

i aftons soleld satt de

han berättade allt det han mött

 hennes ögon log i kärleks ömhet

alltid var de tillsammans i samman i skilda

det var deras glädje

havet skimrade i dagar turkos, koraller syntes i djupnedan så klart var havet

i natthänder tindrade havet indigoljust med stjärnströssel

havet sjöng i klipphänder

vid möte med stranden log blommor vita

höga klippor omgav detta hav, med grottor i väggarna

där levde semestrande människor

fåglar syntes svävande runt

ickesemestrande fåglar

levde i grottorna

alltid

delade med sig

och klipporna gladdes

slingrande vägar löpte till denna plats

slingrande grönskande vägar

vindruvsfälten doftade

gröna

röda

den gamle vindruvsvärnaren bjöd mig att smaka

bjöd mig druvor ur kupade vackra ålderhänder

hans ögon var så vackra han doftade jordesötma

solsmekta druvor smakar livsvärme

tysta satt vi i beundransljus

i tacklov

cikadornas svävandesånger fyllde själen

färska fikons skönhet

vandrade vägen och fylldes

och hörde

och såg

kom så till havet

längtansuppfyllande svar

stegade varsamt fram till stranden vågorna slöts runt tår

grävde mig in i sand

hjärtat jonglerade ljusglädje

såg klippväggarna grottorna

 fröjdade mig i samspelet

hur fåglar och människor

samsades

det var då

jag visades

två klippor under havet

den visande kupade händer under en av klipporna

hon bjöd sötvatten att dricka i salthav

väggarna var så vackra

solglitter månskimmer stjärndansare

skapade livsljus

men

vad var det som träffade

vad var det vinande

jag såg korallreven genom blåskimrande turkoshav

stjärnorna moder måne var så nära tätt intill i natten

så jag älskade sitta vid stranden

höra havet sjunga se

de vackra stiga ur

vandra in i själsland

möta gryningen

stiga in i klipphänder uppleva

varmvindar lindas om mig

uppfyllas av

pärlandeljus

strömma in i hav och

där

höra vattenytan öppnas av pärlfiskaren

snäckfröjdaren

den smäckra kroppen

följa havets

 rörelser

mitt hjärta fröjdades i folkvärmen

trodde mig

hemma

det var länge sedan

men

vad var det som hände

vad var det som träffade

vad var det vinande

den visandes hand ven genom luften

skar huden i remsor

vände mig

ut och in

in och ut

den visandes fötter

sparkade sönder kroppen

käftarna slet bitar av

i en säck kastades mina kvarlevor

det var längesedan

så står jag åter och möter vackervy

jag är nu själv visande

i en andhämtning stiger de upp

ur havet reste sig två klippor

lade händerna

i varandras

båge lades om havsyta

klipporna sjönk

handihand

tillsamman ned in i hav

glömdes

havsströmmar andades

den ena salt den andra söt

jag vet att detta är möjligt

så dyker jag in i hav

kupar händer

hon ber mig dricka

hon berättar

kärlekens flöde

mina ögon förenas med havet

jag vet att detta är möjligt

och kanske för havet

mig till din

strand