jag hälsade på hos dig
det var länge sedan nu

du hade så fint, så rent
var sak på sin plats

inte något som var onödigt
stod framme

några få blommor i fönstren
inte som hos mig, där dom
trängs om att få plats

du ville bjuda på kaffe
jag tackade ja

kaffebryggaren den tog
du fram ur ett skåp

när kaffet var färdigt
hällde du upp det i en termos

kaffebryggaren den åkte
in i skåpet direkt

just då tänkte jag, det är
tur att vi är olikavi människor

visst du hade det väldigt
fint, men det syntes inte
att någon levde och bodde
i ditt hem

du har ännu inte hälsat
på hos mig, sen jag flyttat
till lägenhet

det är mer än fem är sen
du skulle komma till den förra
lägenheten

men du gjorde det aldrig
tiden räckte inte, det var
vad du sa

när jag flyttade hit förra
sommaren, skulle du komma

men än har det inte blivit av
jag vet inte varför

men egentligen bryr jag mig
inte, pedant som du är, eller
har blivit

så skulle du nog tycka, att
jag har det alldeles för rörigt

jag har det som jag har det
och trivs med det

vill att det syns, att det bor
någon innan för min dörr och
mina fyra väggar

kommer du så är du välkommen
kaffe det bjuder jag gärna på

men min kaffebryggare
den står på bänken
bredvid spisen

hos mig finns det jag använder
framme, vill inte stoppa undan
det jag har användning för
varje dag

men jag tänker som så, skönt
att vi människor inte är lika
stöpta i samma form, tänker
lika och gör allt precis likadant

det är skönt att vi har frihet
att vara som vi är och kan
göra det vi tycker om och
känns bäst







anits 24 augusti 2010