Jag hittade ett begrepp som hade fått hjärnsläpp,
som hade blivit misshandlat, bortblandat, en gång
kallat punk, det var nu nedkört i Thåströms gamla hockeytrunk.

En okänd del av min rock´n roll historia,
vad hade jag att förlora tänkte jag och dammade av
konceptet, vilket visade sig vara receptet på den anda jag
hade sökt för att kunna landa då man annars hållit på
att stranda längst oändliga vägar av genrer som bara sa

"...se och lär, ta efter vår stil, vårt vokabulär,
inget besvär, bara bli en klon som vi kan blicka ned på
från våran mastodonttron."

Men trots att punkrocken blivit missförstådd
var den uppenbart svårklådd,
för den pekade ut den felade länken som
genom historien hade fått sitta på bänken
och blivit ignorerad och kasserad
som influens av konsekvens.

Vilken dekadens.

Med perspektiv insåg jag fort vilket finlir
det egentligen låg emellan uppgift och tidsfördriv.
För i allians med detta begrepp drogs inte
bara en tumme ur utan en hel jävla käpp
och man började se sin egen roll i det stora hela

Började få koll på vad en liten man som jag
egentligen kan.