Det började i sjuan,
Jag var inte en i klassen
Och hamnade utanför
Jag gick inte till matsalen
För jag ville inte träffa någon
Intalade mig själv
Och alla andra
Att jag ville vara själv

Åttan såg precis likadan ut,
Bara att jag åt lunch oftare

Mina föräldrar tyckte
Att jag skulle va med vänner
Men jag sa att jag ville va själv
Sanningen var att jag
Inte hade några vänner

Nian började likadant
Men det skulle ändras..

Jag gick från skolan
1 september, jag minns så väl
Tårarna porlade och
Inget hopp fanns kvar
Gick över vägen utan att se
Ville inte, ville bara dö
Den vassa pinnen 
Mot min tunna hud
Det var då jag dog
Inget mer att leva för

En vecka senare 
Och rakbladet drogs mor handleden
Så tunn hud
Och så lätt att skära igenom

Det var då allt började
Livet började med att sluta
Kropp och själ försvann
Eller kroppen fortsatte
Att traska frammåt
Men ingen styrde 

Höfter och lår
Fyllda med ärr 
Som bleknar för varje år
Men ärret inom mig
Det bleknar nog aldrig