att känna övergivenhet och obehag
är inga bra känslor
NYCKLARNA
sist ut stänger och låser
var dom ord jag hörde
där jag satt längst upp
i huset och försökte
få med mig allt som var
mitt och skulle följa med
mig nedför trappan och
ut i solen
men det var tungt jag fick
stanna och vila flera gånger
ändå var trappan inte så
lång men krokig och tvär
ner kom jag till slut tog
min jacka hörde röster
någon mer än jag var kvar
i huset skönt tänkte jag
som inte har några nycklar
så stänga och låsa
det var inget för mig så
jag öppnade dörren och
gick ut på trappan för att
upptäcka att jag var sist
jag ropade jag skrek men
ingen hörde mig
jag stampade i gruset var
riktigt arg för att ingen
ingen lyssnade såg åt mitt
håll då fick jag en ide
jag ringer på någons mobil
det svarade genast
ska det stå olåst här och det
är fredagkväll sa jag lugnt
då vände sig alla om kom
rusande plötsligt var det
många som ville låsa dörren
jag gick förbi alla
med min tunga kasse som jag
blivad lovad att få hjälp med
fram till bilen men det var
precis lika med det
som mycket annat som lovats
och inte blev något av
jag låste upp bilen stoppade
in mina saker såg mot huset
ruskade på huvudet startade
bilen för att åka hem
då vaknade jag glad att det
var en dröm, men en mycket
obehaglig dröm
anits 5 september 2010