gick och gick och gick
bly och bomull
förlorade balansen med vart annat steg
nya skogar gamla främlingar samma avgrunder
suger magriv på stenhällen
gungar på stället, som en idiot

du låtsas inte
nej, ok
uppriktigheten bara så tröttsamt tjatig
ljug litet en gång,
om ensamheten
farligaste som finns

men du är inte han och jag är
inte