var rädd om dig

viskade

en röst

jag kan intet annat än vandra min livsväg

fylla mina fotsteg med sand

var rädd om dig

viskade

en röst

jag kan intet annat än vandra min livsväg

fylla stegen med vit sand

inse att timglaset icke är ett timglas

var rädd om dig

viskade

en röst

jag kan intet annat än vandra min livsväg

fylla stegen med

vit sand

i insikten av att detta alltid är tima

vit sand

stiga

samman

i timande livsverk

strålar kristall

var rädd om dig

viskade

en röst

jag kan intet annat än vandra min livsväg

fylla stegen med vit sand

inse att timglaset icke är ett timglas

älskade

var rädd om dig

viskade en röst

i kärlek in i mitt öra

så svarade jag tyst

timglas

är icke av timme

är icke av glas

kristallklart

är

tima

jag kan intet annat än vandra min livsväg

fylla stegen med vit sand