ringarna har skavt allt djupare

sinat har

flöde

ändå förmår jag virvla vindar

ändå förmår bjällrorna ljuda

sitter här under

vid träd

rötter slingrar

drar

händer smeker trumma

rytmen mjuknarvärmer

ljusnande skyar

glider genom

ringlar

ringar

ring till ring till ring

nej

det är inte ett träd

rutorna sköljer fram

stenmurens innamäte

ihålsdropparna

jag huttrar

tänder

upptänder  inreeldar

renar

kedjor lindade hårt om

skaver

skallrar

skallrande

skallra

rök bolmar stiger

ur tistelregnen konstladeklor

tyst

hjärtskrattar jag

fängsla

är andra världar

i nattvinda flyger jag

molnfjädrar