Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Höstdikt sådär spontant just nu.


Ingenting

Jag vaknar tillsammans med universum
när jag öppnar mina ögon skapas världen
När jag lyssnar skapas alla ljuden
när jag går växer jorden fram under mina fötter
Löven faller från träden och jag faller med löven
Mitt hjärta ligger där bland de mångskiftande gula och röda
löven och jag låter mig drivas vilt omkring och bli kysst av vinden
Jag är värde lös, ingen kan bestämma mitt värde eller nedvärdera mig.
Jag är ingenting, inget ting som du kan objektifiera äga eller ha nån kunskap om.
Jag trodde att jag kunde äga solen genom att kyssa din solbrända kropp
jag trodde att natten skulle upphöra att vara mörk om vi bara tillräckligt älskade ljuset och dagen.
Jag trodde att mina sinnen var pålitliga stigar till gud och att dina suckar av vällust och njutningsvibrationer var böner beskyddade av sann kärlek ifrån dig.
Träden fäller sina löv utan saknad eller sentimentalitet. När människan fäller sina löv vill hon klistra tillbaka dom igen. Den solida kärleken krackelerar, den öppna kärleken helar
Vi är levande liv. Vakna nu! Sömnen och drömmen i detta livet är en lögn och tidsfördriv för slavar.När egots dröm uppfyller allting så betyder kärleken ingenting men när egot sover så vaknar kärleken i allting.
Må du vara ärlig mot dig själv, må ditt hjärta vara rent och ditt medvetande klart.




Fri vers (Fri form) av kosmosindian
Läst 434 gånger
Publicerad 2010-10-09 11:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kosmosindian
kosmosindian