du spanar över slätten. solen ligger som en vattenmelonskiva längs ishavet. det bränner under dina fötter, kallbrand. du är den enda människan i den här kvadratmilen. ingen vet om att du finns, eller vart. du är en ismaskin. du är ett monster,

barnet som lämnar livmodern.

du ser isbjörnshonan på avstånd när hon sliter av huvudet på sälen. stor och tung är isbjörnskroppen när hon vandrar emot dig. hon ser dig inte. du ligger i periferin av de stora svarta ögonen.

hon kunde rycka ut hjärtat på dig med ett kick om hon bara ville.
hon kunde krossa din skalle mot stenkristallerna som träder fram ur ismassorna.

hon kunde koppla ihop sin hjärna med din och få svar på:

varför solen bränner så het över havet
mot hjässan
varför marken rasar under hennes tassar.

du är fastfrusen i frosten. dina snöskor är inkilade mellan tusentals iskristaller. i hundratusen år har du stått så. och väntat.

men ingen kommer för att rädda dig.