Jag var bara ett litet barn, och ni kortslöt min hjärna med tankar att jag inte dög. Ett barn är inte värd denna behandlingen. Om jag kunde spola tillbaka tiden hade jag gjort allt för ditt misslyckande. Se dig bygga upp en värld utan bekymmer där du bestämmer och sedan se din min när du återvänder till värkligheten. Se dina krossade drömmar och trampa på glaset av din söndriga själ sen spotta på dig, och säga att mer är du inte värd. I mina ögon kommer du altid vara den som förstörde mest av min barndom eller det som fanns kvar. Och ditt straff hade inte ens varit en skugga av min smärta. Ni var för många mot en. Det fanns ingen, INGEN som ens tänkte tanken att dra upp mig ut skärvorna av självhatet som ni fått mig att bygga upp. I hopp om att ja kunde bli bättre som människa, som barn och som mig om jag hatade mig själv tillräckligt ( för det var vad alla andra tycktes göra) så det var vad jag gjorde. Ett barn ska inte bli lärd att hata sig själv. Det är ett beteende som blir invant och sedan omöjligt att avböja. låta sig bli ner tryckt medans era dåliga självförtroende blir bättre av att trycka ner folk blir ditt helt förstört för att aldrig bli bra igen.
Jag hoppas att ni är nöjda med att ni lyckades få mig att må så här. Men jag kommer aldrig visa att det har runnit över, att mitt skal har spruckit.

Ni lärde mig att jag var liten och obetydlig, men det stärker mig på ett vis men på samma sätt förstörde det mig. Det lärde mig att aldrig vara sentimental. Att hålla allt imon mig. Att låta tankarna flyga tills allt var svart och suddigt. Att ensamheten stärker en, att hålla kvar allt som betyder något. Att hålla fast och hårt. Det är jag dock tacksam för. Men det kommer aldrig bli bra, aldrig. Jag var allt förstörd för att någonsin läka. Texten är min vän. Orden är min kropp och själ.
Dom säger att sånt växer bort, men det gör det inte. Jag har inga problem men hade varit utsatt för den smärtan jag har fått, skulle du förstå att den formar en. Om det blir till det bättre eller sämre är inte upp till mig att avgöra. Att bli formad har sina nackdelar, Man blir rädd för att fela.

Jag vill bara försvinna, ta mina nära och kära och leva mitt liv någon annanstans. Där jag slipper minnena som ni frambringar genom att bara va där. DOm mobbade mig psykiskt. Behandlade mig som luft -"en meningslös blandning av ingenting"
Tills allt blev mitt fel. Dom skyllde allt på mig. Och dum som jag var sa jag inget imot. Jag bara tackade och tog imot. Senare började dom frysa ut mig, pratade inte med mig. Jag fick spela mindre och jag blev mindre och mindre i mig själv.
Ni valde ut en i högen och tryckte ner den tills den bröt ihop. Ni visste inte ens vem jag var.
men en sak visste ni, att jag inte var stark nog till att klara mig själv. Det va ingen som ens tänkte tanken att hjälpa mig upp ur sanden. Ni tog i från mig en del av mitt liv, ni tog i från mig min barndom.