Du gav mig råd om livet
tillsammans med människor
du kände ju dem så väl

jag såg inte då att dina
steg gick bakänges
följde dina egna spår

du påstod att du visste allt
om mänskligt beteende

men du berättade inte
att det bara var i teorin

jag ville lära mig förstå
de gåtfulla människorna

ditt vinnande sätt

lät jag mig övertygas så
att mina ögon föll i skugga

och där

sitter kniven djupt huggen

du bet dig fast i min hals
när du släppte taget
lämnade du kvar garnityret
sa att det klädde mig

läste du mina tankar
men din tolkning var helt
olik det jag tänkte

jag tänkte att du hade rätt
dina ögon var en falks, sade du
gjorde små paket av mina ord
tills de inte längre betydde något

på nätterna satt vi vid spisen
och rökte i köksfläkten
när du krävde min själ

jag försökte verkligen ge dig
vad du begärde men inget
av det jag sa dög åt dig
du hade bestämt hur det var

din egen själ hade förrötts
trasslat in sig i din självömkan

nu frågar jag mig vad
som blev kvar efteråt