När höstens träd
i fallande flammors löv
omringar den gamla dansbanan
i lägenhetsområdet
och kala träd avtecknar sig mot den mörka skyn
då hör jag inte av dig
du har tystnat, liksom träden
min älskade vän
mitt minne,
en av mina kärlekar
varför har du tystnat?
Du har blivit stum som träden
som endast ljuder vid storm
vår relation är övergiven
liksom skratten från dansbanan
som endast ser lövens döda dans
på sin skrovliga yta
i deras rosslande ödslighet
finns mina känslor för dig
Du som är unik.