handen omsluter timglaset
det brister
går i bitar

handen blöder ej
handen är kupad
är hjärtvinges
svar

sanden är i

så

slungas sanden högt

tusende gnistrande vita

i glasblad

seglar

glasbladen var en gång sand

de brann hjärtsol
brann i alleldarnas vandringar
så lindades de om det vita
kiselsanden
kornen

kisel är ljus

ljus
förenad med värme
är kärlek

människan
lindade glas
om kiselkornen

sade
detta är tid

de vände glaset efter behag
tidsanden log
icke grymt
icke elakt

i kärlek

ty tidsanden visste sandens väg
glasets väg

inväntade handen

i kärlek

den handen är människans bejakelseljus
det ljuset krossar allt gjorda
icke i straffdom

i kärlek

i

kärlek

i
kärlek
blommar sanden

ja
varför upplever du vördnadsvärme
djupfylld värme
var gång du ser himlar brinna
var gång du ser haven glöda

vad är folken
folken är allt liv
elementen

haven är
en stor del av livet
människan har
många hav inom sig

haven runt henne förtäljer henne
liv

i