jag glömmer aldrig spegeln
som du gav mig, morfar

den var så vacker
du hade gjort den själv

den satt i farstun hemma
hos dig och mormor

när jag var liten
beundrade spegeln

minns när du, morfar sa
en gång ska den bli din

det lovar dig fast du måste
växa och bli stor få ett eget hem

där du kan ha spegeln
och tänka på mig och mormor

när du ser på den

så en dag när du blivit ensam
mormor hade gått bort

du ringde mig sa att du hade
något som du ville ge mig

när jag kom hälsade på dig
sista gången innan du skulle flytta

tog du ner spegeln från väggen
du sa den här har jag lovat dig en gång

nu vill jag du ska ha den
ta hand om den och vårda den väl

så glad jag blev ett sådant
vackert minne av min älskade morfar

den hamnade på väggen
i sovrummet hos mig

varje morgon när jag vaknade
såg jag spegeln

när sen morfar var borta
blev den ännu mera älskad

en dag kom mamma hem till mig
ville låna spegeln

hon ville se om hon kunde få tag
i som var lik den morfar givit mig

jag ville inte gärna lämna den
i från mig men hon gick upp i sovrummet

tog ner spegeln la den i bilen
lovade att jag snart skulle få den tillbaka

den spegeln anade jag att jag aldrig
skulle ha på min vägg igen

så en dag när jag besökte mamma
blev jag stående såg på väggen i hallen

där satt MIN spegel

jag frågade undrade vad hon menade
svaret jag fick var som ett slag på käften

det förstår du väl att du inte kan
ha den här vackra spegeln

Jag blev mållös när jag hörde resen
av hennes argument

väggen kunde ramla ner spegeln
den passade inte i ett omodernt hus som mitt

jag orkade inte bråka
tänkte den blir nog min en dag utan bråk

nej den spegeln blev aldrig min
den gav hon bort

men jag har ett litet härbre
som står i min bokhylla

det härbrät har min morfar
timrat en gång för mycket länge sedan

det är mitt och det kan ingen
någonsin ta i från mig



anits 28 oktober 2010