när jag fick veta sanningen
en sanning jag väntat på så länge

då var det som luften försvann
det kändes först ingenting

sen kom tröttheten
och den har stannat länge inom mig

nu vet jag men ändå inte
många händelser kommer och går

nu vet jag mina rötter
men förstår ändå varför

men när dagarna får gå
jag har tagit in vad som stod i brevet

så kanske mina sår kan börja läka
men mycket är svårt att glömma

förlåta får att få ro i själen
det kan jag göra

men glömma alla orättvisor
alla kränkningar alla slag alla varför

kanske en dag dom bleknar
mardrömmarna bli färre

glad att äntligen fått veta mina rötter
tar jag en dag i taget

fortsätter skriva om mitt liv
det som jag en gång hoppas bli en bok

en bok som när den är skriven
kanske kan få mig att förstå

varför du hatade mig så
du sa många gånger till mig

att jag kom för tidigt vägde för lite
men överlevde

med dom orden dina ögon så
mörka och svarta fick mig att bli rädd

rädd för dig och vad du tänkte
göra med mig








anits 26 oktober 2010