jag vet vad de brukar säga om mig. en vacker men bräcklig yta, full med svaghet inuti. det var ju därför jag behövde dig så mycket som jag gjorde. det var ju därför du krossade mig så fullständigt som du gjorde. det måste ha varit så enkelt. det fanns ju inget motstånd. en liten spricka i fasaden, ta tag, slit ut det mjuka innanför. kasta det åt vargarna. tvätta händerna. gå vidare. glöm. inga minnen värda att komma ihåg. jag vet vad det är de ser. ett sött ansikte, utan något innanför pannbenet. varför skulle de se något annat. jag är den jag är. men jag är också mer. mer än du kan ana, mer än de kan se, mer än jag vill visa världen. ja, du krossade mig. men det var bara mitt hjärta. kvinnor blöder i flera dagar utan att dö. så varför skulle inte jag klara några år, några månader med ett blödande hjärta.