han vandrar bergsstigan

då och då

lyssnande i

näranu med hela sitt väsen

han ber stenen om löfte

platta efter platta bär han ned

djupare ned

in  

för han plattor

 han anlägger golv stigar gångar

plattläggare är han

 tonsättare

i varje pausering är blommandesmycke

örtasmycke

fjärilshoven dansar däri

han anlägger trädgård till sin älskades

mjuka fötter

adlade

ädlade

oh du ädla ros

vinge av gudomens älskandehänder

lyft dina rosensånger om stegen

mina till dina

så skimrar himlar silverturkos

dagen klarnar in

i skiraste purpurandning

han lyfter snäcka till mun

 andas däri

hennes sånger svarar honom

de möts i mitten