Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag skulle vilja berätta de oändliga dalarnas skönhet

 

 

jag skulle vilja berätta
alla vindar vilka svept
vilka vänt om

vilka brutit min stjälk
mina blad

vare sig min stjälk eller mina blad är mina
ägodelar
ändå är dessa jag

jag skulle vilja berätta
alla vindar vilka svept
vilka vänt om

vilka brutit min stjälk
mina blad

hur dessa vindar famnades av eldande

i järngryta kokar hav

lyft din tröttade blick till himmelsmantlad
vishetsskönhet

järn, meteorjärn skänker dina ögon liv
järngryta rundmagad
öga rundmagad

vidgad
vidgade

klotrunda vidgade ekeröar

järngryta
hjärtgryta är i eldandevingar

brytvindar läggas i kokande hav
tvagas av solhänder

sol
seende ordinater läker

sköljas av månhänder

mån
sömsmån
sömnsmån
måna
om

skimrande
skimrande silver
ej ljusnad dag

hand sveper
planar gör markers plan ren

ljusstav stöter mjukt trenne djupklanger
marker delas

blickar ned i markspricka
det är
ej

spricka
spridda punkters rörelse inom cirkels kärlek andas

jag märker att jag tar steget ut
ut i intet

jag borde sjunka
men jag vet

jag stiger
upp
åt

är i origo


jag skulle vilja berätta de oändliga dalarnas skönhet
där jag satte mig ned vid det jag trodde
var ett träd

rötterna var gömda under
 matta gyllenbrun

flygande

saffransröd mjuk
fälten andades blå gula vita
fåglar rörde vid luftsträngar
toner stegande
höga höjder

lutade mig till stammen
skrovlig
ändå
len

följde trädens grenar
hur de smalnade
sirliga
flätades
samman
sam
samman

slöt ögon in i vila
det sista jag minns är vindens lek

ett löv vilket föll

det sista jag minns är min egen stämma
jag skulle vilja berätta

milda ögon såg mig
frågande i
det sista jag minns är min sista suck
visst hyser mitt hjärta drömmar
mörkret är så skönt
svalkande
doft av hav av tång
tusende stjärnor
helt
nära
i mina händer andas vitlågor
mörkret lyftes av
gryningsfingrar
en våg sköljer mig ur
händer
dimma svävar mjukböljande
ur kroppen stiger jag
och
upptäcker att den var dimman
skiljeväggen
linjen

ett löv
blad föll

jag trodde det var ett träd

träd in i liv
med mig

blad är din vackra djupgröna mantel
din arm är vinge runt mig

jag lutar mig till
smeksam handvinge
rör vid

jag trodde det var ett träd
hur skall jag kunna berätta för dig
de oändliga dalarnas
skönhet

jag trodde det var ett träd
bliv hos mig sök ej berätta
du trodde jag var ett träd
så låt mig
berätta
dig

 




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 183 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-02 18:53



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Vacker - men gör ont....strålande ljus möter från orden - med också någonstans en taggig sorg.
2010-11-02

  Ulf D VIP
En lätt rysning för förbi vid orden "ett löv vilket föll",
att läsa denna text är att känna ett varmt vinddrag.
Vackert.
2010-11-02
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser