eftersom gryningen uteblir
har jag tänt ett ljus
en levandelåga i öster

helt nära skogsvägen, kanske dina ögon ser

ljuslågan är varm ellips
eldpärla av blå röd vitgul andning

visst är det förundransvackert
en ljuslåga är en droppe
ja, en droppe
släppt av
given
av

ur
molnfingrar

det är då vindfången lyfter takåsar
jag
fryser

jag måste hålla ihop
hålla ihop

i natts lugn reste jag vida
du vet jag gör så
i den världen är
allt
rent
klart

jag tvagar ögon i månsilverkälla

denna natt  bad jag berget
klippan öppna sig
jag tilläts
in
träde

de hälsade mig
stenfolken
bad mina händer öppnas

i natten ljöd hammarslagen
de smidde tolfte skruvar
lade gäng om
mer
ringar

bugade mig i tacksamhetslov
vandrade hem med mina tunga släp
mindes valnöten
skalkuporna

jag måste hålla ihop
silverskal väntade
lade tolv skruvar
invid

kanske var det då jag tände ljuset i öster
lyfte eld ur hjärta
tände

elden i spisen brinner flammandehet
veden förtäljer värme
gnisterdans

jag måste hålla ihop
ihop
hålla
i

en fredad plats hade jag i trädsalar
den är ännu runt mig
eller jag är i den
för se själen anden är i bladhänders värn
jag vet
jag får ej möta mer än jag förmår
mäktar men
detta är mig övermäktigt
säg nej
säg nej

jag lindar värn till värn till värn
eldcirklar har jag ritat
i sanden
i golven
i grunden

var min vilja att stiga ur fredad cirkel
så gjorde jag

seglade i månvinden
dansade i nattens eldskålars skimran

mina drömmar regnade in
ur stjärnhavs vågor

visst drömmer jag
längtan

gömmer den numer i jord
kupar jord runt med kärlekshänder
den tycker om mina händer

många har högarna blivit

träden är här
allt är

förutom friden

stöveltramp
klampande
stör friden
bruten är friden av ohörande steg
intrångssteg
var dag viskar jag numer

ja, det började med en viskning
numer skriker jag då stegen vandrat ut
ropar jag med tårfyllt ansikte i förtvivlan

jag måste hålla ihop
jag måste hålla ihop

jag måste
hålla
ihop
mig

silverskal väntar
jag har bäddat med mossa
lägger mig däri
den andra halvan lägger sig över
jag skruvar samman skalen med tolv silverne gåvoskruvar

eftersom gryningen uteblir
har jag tänt ett ljus
en levandelåga i öster

helt nära skogsvägen, kanske dina ögon ser

ljuslågan är varm ellips
eldpärla av blå röd vitgul andning

visst är det förundransvackert
en ljuslåga är en droppe
ja, en droppe
släppt av
given
av

ur
molnfingrar