Foto. Eva Langrath Du och jag
sitter bak i cykelsits magen kittlar liten, rädd bara du och jag uppför berget där tar vi björkens ris du och jag hoppas hon blir glad * vi tar oss åter bara du och jag nu sitter du bilen klättrar du pratar minnen jag frågar minns du ja,vi stannade i kröken på toppen vill du vänta det är för knaggligt men gå du jag sitter bra * under foten knastrar blicken glider sågverket är ersatt vid bergets fot ser ända bort till udden vårt sommarparadis luften klar andas lätt gräs och träd i vila sakta återvänder jag tysta färdas vi där träden kantar vägen mamma och jag men jag minns inte
© Eva Langrath 2010
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Eva Langrath
Läst 464 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2010-11-03 20:38
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Fönsterputs Mönster i snö Tanka Påsk Nattvardskonsert Fullmånen Tröst Vinden rör sig Se alla |