För en tid sedan besökte jag och min fru storstaden i ett ärende. Det var innan jag blev tagen av polisen.  En eftermiddag, när hon ville ha en eftermiddagsvila ensam på hotellrummet, skickade hon iväg mig till ett nytt supervaruhus, dit jag aldrig varit förut. Enligt en annons i lokaltidningen fanns min favoritsenap där, på extrapris. Själv ville hon att jag skulle köpa bindor till henne.

Jag kände redan njutningen av senapen på julskinkan, som vi redan inhandlat hemmavid. Med  dessa dagdrömmar, vandrade jag in i varuhuset ”Kellys superstore”. Väl inkommen genom grindarna betraktade jag den enorma affären. Överallt skymdes sikten av de jättehöga ”hyllhusen”. Dessa var arrangerade liksom kvarter, bortöver affären. Överallt där sikten inte skymdes av dessa, hängde otaliga skyltar med: Rea, Extrapris, Köp 2 för 4 och, 6 för 10. Såvitt jag kunde bedöma, var det rea på precis allt därinne. Även de förvirrade kunderna som drog omkring med sina 2-kubikmeters kundvagnar verkade vara till salu. De enorma hyllväggarna var alla försedda med hjul, och medan jag iakttog dem, höll ett gäng rödklädda proletärer på att byta plats på två av dem. Kanske, för att förvirra kunderna och få dem att gå omvägar, för att därigenom, genom sitt impulshandlande, bidra till en ökad omsättning.

I en av korsningarna stod en trådback med stora kartonger av lugnande mediciner. Vid en av dem satt en kund, som ett barn, på golvet, med en uppriven kartong mellan knäna medan han stoppade in piller efter piller, som ett barn som äter godis. Några av de tillskyndande, rödklädda, lyfte med en uttråkad min, mannen över i en kundvagn och avlägsnade honom.

Eftersom affären verkade vara befriad från hjälpsamma expediter frågade jag andra kunder var bindorna och senapen kunde tänkas finnas. Alla svar jag fick var olika och svävande. Ett par medelålders karlar råkade i gräl om i vilken riktning senapen fanns, och försökte få rätt genom att slå den andre. Jag skyndade därifrån innan de rödklädda ingrep, inför de hejande männens fruar.

Bäst som jag på egen hand försökte leta rätt på varorna svängde jag höger in mellan ett kvarter, när jag råkade snubbla på ett par ben, som stack ut under nedersta hyllan, på vänster sida. Det visade sig vara en liten flicka i sjuårsåldern med rödgråtna ögon, som med uppgiven stämma bad mig sätta henne i min kundvagn och dra ut henne därifrån. Hon berättade att hon tappat sin mamma och att hon varit där flera dagar utan att hitta ut, hon hade sökt hjälp av andra kunder men enligt henne var det ingen som brydde sig om barn, därinne.

Jag lyfte upp henne i vagnen och beslöt att försöka ta mig därifrån innan jag också, tappade förståndet. I en övergiven kundvagn hittade jag min senapstub: ”Svennes Extragoda”. Bindorna fick jag tag i, av en senil äldre dam som trodde att hon hamnat i helvetet. Hon försökte köpa sig fri, av mig. Genom att vända sig mot mig med sin handväska framsträckt och öppnad. När jag tog hennes oöppnade paket med bindor ur väskan svimmade hon och föll bakåt i en back med skumhallon.

Vid kassorna uppmärksammade jag att bara två av de 25 kassorna, var öppna. Båda med kilometerlånga köer.

Jag knäppte upp min skjorta och drog med välavvägd kraft, baksidan av senapstuben och rispade därmed upp huden. När blödningen kommit igång höll jag upp armen och gastade: Blod! Blod! Allt detta inför de bleka blickar som följde mig mot kassorna, och förbi dem alltjämt med den lilla flickan i vagnen.

Väl därute blev jag tagen av en polispatrull, för kidnappning, under överinseende av en orolig mamma. Flickans protester avslogs enhälligt, då hon inte var myndig. Jag förpassades därför till polisbilen, förd handfängsel.

Det kändes bra att komma till stationen. Få lite lugn och ro, tillsammans med en massmördare som jag delade cell med. En mycket trevlig och sympatisk herre.