En saga om att växa upp alldeles för tidigt i en sen stockholmsnatt,
när allt tycks ha stannat av.
Om en flicka som gick i bitar i armarna på en pojke som hade gjort allt,
som hade tagit ner himlar om hon så hade bett honom,
och om hennes saknad efter någon annan.

För vi faller sällan för dem vi borde, gör vi?

Om ögonblick som gått förlorade för länge sedan och om ord som inte blev sagda.
Insikter och telefonsamtal medan snön fortsatte falla tillsammans med resten av världen.

Hur hon somnade i tårar och vaknade i dem.

Så mycket som skulle bli,
och så mycket som gick i bitar.

Om hud med revor,
och själar som förs till is.

Kyssar längst halsen och ord som haglade ikapp med snön.
Fingertoppar och försök att komma närmare.

Om en flicka som ville be dem sluta,
som sminkade sig i timmar för att vara vacker till sin egen undergång.

Hur det fick henne att vilja kräkas,
att behöva vara så tacksam.

Hon hade allt någon kunde önska,
ändå ville hon inte längre vakna.