i oändligvida stegregn

vattnas torkade flodfåror

vita blå

mötas

i vattenögas

rödsmyckade

har du sett en krusning på vattenytan

det sig till stilla slagna har mist

gömt kittelleendet

såg du krusningen

hur vinden rörde vid

en sinande brunn

en fylld brunn

i vindande alle röres solgulds frysta

de stänka allkälla

i tysta stiga de

en gång förgiftades vattnet

de tvingades lägga lock över

solansiktes klara

väntan

nu silas vatten

är nattens safirer ur bergshänder

i vindande alle röres solgulds frysta

de stänka allkälla

i tysta stiga de

brunnslocket flyger strålande av

i sannfärdigande

inför de köpslåendes häpnad